Sometimes I miss being myself

God afton!
 
Det är bara några dagar kvar tills jag och John är helt ensamma i huset. Vad skönt det kommer att bli känner jag - då kanske jag kan få ha en vecka då jag får riktigt vara mig själv och inte tänka så mycket på hur jag ska bete mig.
 
Johns föräldrar är inte elaka på något vis emot mig utan de är snarare tvärt om - trevliga och omtänksamma. Men tyvärr känner jag att jag inte kan säga vad jag tycker eller bete mig lite slarvigt då och då. Jag saknar att få sitta mer avslappnat på stolen, prata med munnen full, rapa och att andra är nyfikna på hur jag tänker och tycker och accepterar min åsikt. Okej, de här med att vara ohövlig vid matbordet kanske jag inte alltid gör, men just bara få veta att det är tillåtet att jag kan få bete mig så om jag vill.
Allt för många gånger ser jag  hur många gånger de säger åt John att bete sig rätt eller hur de blir upprörda över hans åsikter, vilket jag egentligen tycker är en struntsak att bli åtsagd/irriterad över.
 
Nu är det som det är och jag får helt enkelt leva efter deras regler när jag ändå får leva gratis här. Som sagt kunde det ha varit mycket värre.
Jag hoppas att nästa vecka kan få göra mig på lite bättre humör, nu när jag känner att jag vill klättra på väggarna när jag gör samma rutin varje dag. Blir säkert att bjuda över de vanliga gänget för att umgås och eventuellt att sova över. :) OMG, I can't wait!
 
The weather yesterday was like a day in may. Now however it's raining again..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback