Crêpes
Under gårdagens lunch stog jag och John framför skylskåpet och funderade på vad vi kunde hitta på att äta.
Våran konversation gick ungefär till såhär:
R: Hmm.. what do have here.. we have some bolognese (köttfärsås).
J: AWESOME! *looking at the pot with bolognese* aaw, but it's not enough to both of us if we are going to make some pasta with it too.
R: Yea, true.. but we some pancakes. That should be enough for both of us?
J: Haha, maybe we should put on some bolognese on the pancakes?
R: What a great idea!
J: Ehrm.. what? Are you serious?
R: Of course! We can make it like Crêpes! We just put som cheese on, some onions and maybe something else!
J: Wow.. this is so weird.. and swedish!
Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt det - är vara lite fantasirik och kreativ med mat ett typiskt svenskt beteende?
Det kan vara så att det är min familj som är lite initiativrik när det kommer till att laga mat och att vi använder mottot; man tager vad man haver. Vissa gånger blir det en stor succé eller en katastrof.
Några andra saker han finner konstigt med oss svenskar är att vi har ketchup till allting, gör matpajer (han är bara van vid dessertpaj), äter pankakor/plättar till middag (de äter det enbart som efterrätt), o.s.v.
Nästa vecka blir det till att göra tacopaj! Så vi får se hur det går och om John tycker om det. ;)
Kommentarer
Trackback